Berättelser från skogen

Iskogen-tråd. jag börjar.
>jag och min kompis, förmodligen mellan 7 och 10 år gamla
>håller på ute i ett träskigt skogsområde utanför mitt hus
>vi hör hur det prasslar i buskarna
>tittar upp och en svart gestalt går ut ur buskarna och tittar mot oss
>vi springer så fort vi kan in i igen
ganska dålig historia men det var fortfarande läskigt.

Så inledde en anonym postare för några dagar sedan en tråd på bildbrädet 4chans /x/-forum, för diskussioner om paranormala fenomen. ”Iskogen” är min översättning av ”innawoods”, ett uttryck för historier om upplevelser från skogen.

Jag brukar likna vårt förhållande med nätet, som vi är djupt beroende av men ändå samtidigt inte riktigt förstår, med det förhållande vi hade till skogen för några generationer sedan. Båda upplevs som hemlighetsfulla platser, ”bortaplan”, och det leder ofta till folkloristiskt berättande. Men nätet har inte ersatt alla skogshistorier – den lever kvar som skådeplats för möten med det övernaturliga. Med jämna mellanrum utannonserar någon på /x/, eller på 4chans forum /k/ för diskussioner om vapen och ammunition, att det är dag för en sådan tråd, och dyker alla upp för att bidra med sina historier eller rysa över andras.

Många gånger har den här sortens trådar resulterat i historier om getmän och mystiska möten med oförklarligheter, till exempel några av det fåtal creepypastor jag sett som uttryckligen utspelar sig i Sverige. De skärmdumpas, sprids, och dyker upp igen. I just den här tråden bidrog till exempel någon med två äldre historier från i oktober – den här och den här. I just den här tråden dök det även upp två stycken originalhistorier som jag fastnade särskilt för, och jag vill därför återge dem här.

För att förstå den första ska jag helt kort nämna att den är skriven i gröntextformat. Ordet, ”greentext” på engelska, kommer sig av att text som inleds med tecknet > på 4chan formatteras till grön, och termen beskriver en historia som är skriven mer talspråklig, lättläst och kortfattad.

Ni har ingen aning om vad det ens innebär att vara iskogen.

>var 16 och bor i Alaska
>Ska åka till skolan en morgon
>Vaknar och försöker tända lampan
>Elen är nere igen
>Inte särskilt ovanligt att den är det
>Tar ficklampan som jag har stående på nattduksbordet och tar mig fram genom hallen till badrummet
>ställer ner ficklampan och börjar göra grejerna man gör på morgnar
>borstar tänderna framför spegeln
>tycker mig se något röra sig bakom min rygg
>skitskraj vänder jag mig långsamt om och lyser mot väggen med ficklampan
>wow se där, ingen-jävla-ting
>Bestämmer att jag bara är paranoid och fortsätter borsta tänderna
>Sätter på mig jackan och går hemifrån
>Det blåser och snöar ute
>Allt är mörkt
>Inga gatlyktor fungerar
>Enda ljuskällan är min pålitliga ficklampa
>Inget händer under promenaden
>Kommer fram till busstationen
>Elen börjar funka i gatlyktorna igen så jag stoppar undan ficklampan
>Typ tio meter bort ser jag en älg
>Låtsas inte om den utan bara står stilla
>Den går ingenstans utan står bara där och verkar undersöka mig
>Gatlyktorna slocknar plötsligt
>Fumlar runt med ficklampan
>Känner plötsligt en iskall kår. Som om jag inte hade min jacka på mig, utan stod där oklädd mitt i kylan.
>Får till slut ordning på ficklampan och tänder den
>Lyser på älgen
>Dess näsborrar är uppspärrade och den spritter runt som en skrämd häst
>Gatlyktorna flimrar av och på igen
>Plötsligt är älgen borta
>Massa blod i snön
>Är vid det här laget nära på att skita ner mig
>Inga fotsteg eller något i snön
>Som om älgen bara försvunnit
>Min skolbuss kommer
>Helt skakis när jag går på
>Sätter mig ner, mina vänner undrar vad det är frågan om
>Jag säger att det inte är något och stoppar i mina öronsnäckor
>Tittar ut genom fönstret mot var jag stod
>En helt svart figur står under gatlyktan, som nu lyser
Borde jag fortsätta?

Den anonyma skribenten från Alaska får ett gäng glada – eller tja, vettskrämda – tillrop om att absolut fortsätta berätta, men verkar tyvärr redan ha lämnat tråden för hen dyker inte upp igen.

Istället babblas det vidare, korta anekdoter blandas med folks häcklande eller beundrande kommentarer. Någon laddar upp en bild hen påstår sig ha tagit i en skog, som en och annan kanske ryser till över…

1417141578666

Men några inlägg senare dyker en ny längre historia upp. Och den följer temat med älgar och blod. Om skribenten blivit inspirerad, eller kommit att tänka på sin egen liknande upplevelse, vet vi inte. Allt vi kan göra är att läsa det anonyma vittnesmålet:

Jag var 23 år gammal, och körde tillsammans med min flickvän hem från en dag på stranden. Vi hade varit vid kusten men bestämde oss för att åka vid solnedgången, och resan hem skulle ta tre timmar. Det var jag som körde, och min tjej somnade efter att vi hade kommit in på motorvägen.

Det var bara vi på vägen. Dessutom var vägen inte upplyst, och det fanns inga hus vid vägkanterna, så natten vi körde igenom var helt kolsvart. Jag kände mig allt tröttare, och drack till slut den Red Bull som jag brukar ha liggande i handskfacket för just nödfall som detta.

En timme senare kände jag mig bättre, och inte lika trött som förut. Jag var däremot tvungen att gå på toaletten och försökte därför hitta en rastplats.

Efter att ha kört i 30 minuter utan att ha sett någon bestämde jag mig bara för att köra in till vägkanten och kissa där. Min tjej vaknade när bilen gick över de där strecken som är till för att väcka förare som slumrar till vid ratten. Hon frågade om det var något på tok, jag sade att naturen kallade, hon skrattade och jag gick ut för att göra vad jag behövde.

Jag kissade i en buske bara några meter från bilen. På väg tillbaka såg jag något som droppade ner på marken från bilens underrede, och kände en konstig doft. Jag blev orolig för att bilen läckte olja, så jag stängde av den och tog min ficklampa för att titta efter.

Det som droppade var blod, från ett manglat djur som fastnat under kardanaxeln. Jag kunde inte se vilken sorts djur det var, för dess kropp hade fastnat och förvrängts.

Jag reste mig upp och skulle sätta mig i bilen igen, när jag i ögonvrån såg bilens nödljus reflekteras i något. Ungefär tio billängder bort stod det något och stirrade på mig. Genom bilens bakruta såg jag hur min flickvän flackade med blicken mellan ögonen där borta och mig. Hon hade upptäckt dem medan jag inspekterade kadavret under bilen.

Jag riktade ficklampan mot ögonen och upptäckte att det var ett djur liknande en älg, men som stod på två ben. Det böjde ner sitt huvud och började slicka på marken. Medan jag betraktade det tog det några steg framåt, och slickade marken även där.

Jag insåg att det slickade upp blodet som hade droppat från djuret under min bil.

Jag var rädd, chockad, och kunde inte röra mig. Samma verkade gälla min flickvän.

När ”älgen” kom inom fem billängder från oss insåg jag att den bara hade två ben, en lite längre hals än vanligt och att den också helt saknade bakkropp. Den hade en nästan mänsklig form, med en bröstkort och höfter – men jag kunde inte se några armar.

Efter en sista slick på marken stelnade den till och började stirra på oss. Plötsligt brast den ut i ett ylande ljud, ett sorts skrik. På avstånd kunde vi höra samma ljud komma från skogen vid vägkanterna.

Djuret började sprida mot oss! Jag lyckades äntligen slita mig ur mitt chocktillstånd och rusade in i bilen, men i samma ögonblick som jag stängde dörren kände vi en stöt bakifrån. Varelsen hade kört sina horn rätt in i min baklucka. Min tjej började skrika och jag startade motorn.

Plötsligt krossades bakrutan, och varelsen stack in sitt huvud. Jag tryckte gasen i botten samtidigt som den började hugga i luften efter oss.

Det sista jag såg i bakrutan var hur djuret löpte efter oss.

När vi kom fram till nästa stad stannade vi vid en bensinstation, och undersökte bilens skador. Bakluckan hade några bucklor och det var glassplitter över hela baksätet. Vi hade ingen aning om hur vi skulle förklara skadorna utan att folk skulle tro vi var galna.

Jag minns den där varelsen än i dag. Jag har senare såklart insett att det inte var en älg, utan något sorts djur som jag aldrig förut sett.

Och väl är väl det.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Meta

Written by:

One Comment

  1. Frej
    12/23/2014
    Reply

    Fortsätt posta och översätt. Det är skitkul att använda din bok och dessa texter i svenskundervisningen på gymnasiet.

Lämna ett svar till Frej Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *