Nätspökhistoria lurar hundratals att mardrömsvirus härjar

Staden Mammoth i Arizona ligger tyst i novemberkvällen. Den har 1 500 invånare, men de syns inte till. Bara de färska liken som ligger utspridda på gatorna, mellan tomma och livlösa hus, antyder att någon någonsin levat här. Oroliga anhöriga har börjat söka sina nära och kära, men deras telefonsamtal ekar obesvarade i den döda staden.

Nej. Detta är bara till hälften sant. Vilken hälft stämmer? Jo…

Det sociala länktipsningsforumet Reddit är uppbyggt av en gigantisk mängd stora och små underforum, så kallade subreddits. De hetaste bidragen i dessa subreddits delar på en gemensam förstasida, en plats som oftast domineras av de stora underforumens bidrag. Emellanåt dyker dock guldklimpar upp från de mindre underforumen, bidrag som blivit särskilt heta och därför lyckats klättra upp hela vägen i topp. Redditanvändare som inte känner till dessa underforum strömmar då in till dem, och missförstår inte sällan dess tonlägen och internskämt, ibland till och med grundläggande regler.

De kan till exempel missa att en subreddits spökhistorier, som visserligen ofta är både läskiga och övertygande, alltid är helt fiktiva. Och börja tro att scenariot som beskrivs faktiskt stämmer.

Sådant var fallet med inlägget ”WTF is going on in Pinal county, Arizona??”, publicerat den 10 november i spökhistorie-subredditen NoSleep. Den beskrev, från en ensam invånares perspektiv, den snabba ebolaliknande sjukdom som lämnat den lugna staden Mammoth i blodiga ruiner. Detta är historien i sin helhet:

Jag vill till att börja med säga att skälet till att jag publicerar detta här är för att forumet når över 1,4 miljoner personer. Om någon som läser detta befinner sig i (eller känner någon i) Mammoth i Arizona, snälla, kontakta mig på en gång genom detta Redditkonto.

Jag har också publicerat detta på min blogg (jag har en blogg om gamla brottsfall) men av någon anledning kan jag inte se posten. Jag har försökt publicera den minst 15 gånger men kommer ingen vart. Så jag hoppas verkligen detta funkar.

Jag bor i Mammoth i Arizona, och här har ingenting intressant någonsin hänt, mest på grund av att Mammoth bara har kring 1 500 invånare.

För elva dagar sedan hittades en äldre dagmamma i staden av en förälder som var där för att hämta sin dotter. Hon låg död i sitt badrum. Barnen på daghemmet var alla väldigt upprörda, och berättade för polisen att fru Booker (kvinnan som dött) hade skällt på dem och blött ur örat tills hon gick in i badrummet och föll ihop i badkaret.

Sorgligt och obehagligt, men inte riktigt några nyheter. Dagen efter fick dock ett av barnen från barnhemmet ett kliande sår, och började blöda från örat. Hon dog tolv timmar senare, tillsammans med ÅTTA andra av barnen därifrån. Alla hade liknande symtom, och detta försatte staden i panik.

När 1 500 personer ska försöka hålla varandra lugna genom att hyssja ned en sådan händelse är det dömt att misslyckas. Storyn fanns på Facebook bara någon dag därefter. Ytterligare nio personer, som hade befunnit sig på sjukhuset när barnens sår dykt upp, utvecklade samma symtom. Såvitt jag hört överlevde ingen av dem längre än några dagar.

Förra fredagen var antalet personer som dött eller försvunnit efter att indirekt kommit i kontakt med barnen uppe i 18 – och alla hade uppvisat samma tecken kort dessförinnan.

Det var då jag själv blev indragen. Min syster återkom från Oro Valley (det närmst belägna sjukhuset) i upplösningstillstånd. Hon hade varit för att hälsa på en vän och hennes nyfödda barn, men i dörren fått veta att båda hade dött. Allt som jag berättat hittills är vad min syster sedan fick höra av en uppskrämd sjuksköterska. Jag har faktakollat vad jag kunnat.

Syrran var bokstavligt talat hysterisk. Hon pratade i tonläge som var ungefär en oktav högre än vanligt, och dubbelt så fort – jag har aldrig sett henne så upprörd förut. På axlarna och armarna hade hon fula blåmärken, så stora att jag först trodde hon krockat med bilen på vägen hem. Hon sade att hon inte visste var de kom ifrån, och när jag försökte lägga henne i sängen fick hon panik och började skrika att sovrummet var för varmt. Jag kollade hennes temperatur, insåg att hon hade 39 graders feber och övertygade henne om att gå och lägga sig.

Jag lade mig på soffan och väntade på att vår stadens husläkare skulle ringa tillbaka, men somnade. När jag vaknade var det för att min telefon väsnades – jag hade fått sju SMS, alla från vänner som skrev samma sak:

Man hade börjat hitta hela familjer döda, runt omkring i hela Mammoth. Blödande, med blåmärken, naglar och tänder borta, hårtofsar utslitna, allihopa. Jag fick uppgifter om allt från 14 till 55 döda kroppar, beroende på vem jag frågade. Fullständigt chockad satte jag mig för att göra det enda jag gör bra på autopilot – att försöka skriva om det på min blogg.

Jag ringde runt lite i staden, men ingen av mina vanliga kontakter svarade. När jag tittade till min syster blödde hon massor från örat. Det, hennes blåmärken och alla SMS fick mig att undra vad som egentligen pågick. Jag ringde till stadens dygnet runt-nödlinje, men ingen svarade. Jag vågade inte ta risken att sätta syrran i bilen för att åka tillbaka till Oro Valley. Jag försökte ringa 911, men signalerna gick fram obesvarade.

Min vän jobbar på en tidning i Oro, och när jag ringde henne svarade hon. Hon berättade att personalen på sjukhuset där var reducerad till ett fåtal – de flesta hade sjukanmält sig eller hittats döda. Hon sade att hon sett stridsvagnar i Oro.

Nästa morgon, när jag vaknade, var min syster borta. Jag vet inte var hon är men är för rädd för att gå och leta efter henne.

Jag har ringt folkhälsomyndigheten flera gånger, men varje gång svarar samma kvinna. Först lyssnade hon på vad jag berättade, och lovade återkomma. Men varje gång jag ringt sedan dess sätter hon mig omedelbart på hold, och kommer sedan aldrig tillbaka.

I morse ringde till slut min poliskontakt i staden tillbaka. Han sade att dödssiffran vid det här laget var ”oräknelig”, och att de ”ignorerades” av både staten och de federala myndigheterna. Det enda undantaget var två personer från folkhälsomyndigheten, som dök upp i går. Min kontakt hörde att de pratade om fru Bookers cancerbehandling, och lät som att det var relevant i sammanhanget… Han vet inte om det stämmer, men hoppas att det kan hjälpa mig förstå vad som händer.

Det gör det inte.

Jag har ingen aning om hur det ser ut i Oro, men mina beräkningar för Mammoth är att ungefär 40 personer dött efter att ha uppvisat samma symtom. Jag har inte sett något om det i nyheterna, som jag följt slaviskt. Varför? Vi har dock fått höra att det säkraste för oss är att stanna hemma. Jag har inte sett en bil ute på gatan på två dagar.

Jag är rädd. Min syster är fortfarande borta men jag vågar inte gå in i rummet där hon sov. Jag är så stressad att jag tappar hår, och jag har rökt som en galning. I morse märkte jag ett blåmärke på armen. Jag vet att mitt immunförsvar är svagt, och vågar verkligen inte gå hemifrån. Jag har ringt till mina föräldrar i Tucson och lämnat ett meddelande, men de ringer inte tillbaka.

Det sista jag hörde från min vän i Oro var ett SMS i lördags morse. Hon skrev att de börjat hitta kroppar ute på gatorna. Ingen bryr sig om att göra något åt dem. Jag svarade, men har inte hört något av henne sedan dess.

Jag lovar att uppdatera er så snart jag kan. Om någon i Oro eller Mammoth läser detta, snälla, kontakta mig. Jag har inte sett en annan människa på två dagar och känner mig som den sista människan i världen.

UPPDATERING: Nu är klockan nästan sex på kvällen och en siren har vrålat i typ tio minuter. Jag vet inte om det är sirenen som varnar för tromber eller för flyganfall, men den är riktigt stark och jävligt läskig.

När jag tittade närmare på det där blåmärket på armen upptäckte jag att det sprider sig hela jävla vägen bak och ner över min rygg. Jag är så jävla rädd. Jag bröt samman och bara skrek mot väggen och grät och det var blod i mina tårar och det här var för typ en timme sedan.

Till er som ringer affärer här i staden: Det är inte vi som svarar. Hela staden har varit helt tyst och öde hela dagen. Jag ringde till några av affärerna där jag känner folk, och det var inte de som svarade. Jag vet inte vad de säger till er men de är inte härifrån.

Jag tänker gå över till mina grAnnar nu eftersom jag inte längre pallar vara ensam och vad fan, det är inte som att jag inte redan smittats. Sirenen gör mig livrädd och solen börjar snart gå ner. Jag heter Lindsey Allen, jag är 29 år gammal och jag kommer från Mammoth i Arizona.

En övertygande historia, helt klart. Men märkte ni vad författaren, gömd bakom användarnamnet throwfarfarawayaz, skrev efter uppdateringen? Hon vände sig direkt till ”er som ringer affärer här i staden”. Vilka syftade hon på?

Jo, i kommentarsfältet till spökhistorien dök ett antal personer upp som sade sig ha släkt och familj i Oro och Mammoth. Och de var oroliga.

En användare som sade sig bo nära Mammoth bestämde sig för att åka dit och se efter själv. Efter tre misslyckade försök att köra in i staden, alla stoppade av poliser som blockerade vägarna, gav de upp. ”Det hela kändes riktigt konstigt”, skrev användaren.

En annan hade nära anhöriga i området. ”Herrejävlar!! Mamma bor i Oro Valley!!! Hon ringde i går och sade att det var massor av soldater med STRIDSVAGNAR etc och hon trodde det var någon sorts parad eller något. Borde jag vara orolig för henne”, skrev användaren.

”Jag är på sjukhuset och läser detta”, skrev en tredje användare och fortsatte: ”För inte mer än tre minuter sedan hördes en testversion av varningsutropet för nödläge i högtalarna”.

Fler och fler användare drogs till tråden, och många av dem vittnade – oberoende av varandra – om märkligheter kring Oro och Mammoth i Arizona. Påfallande många. Ryktet spred sig ut, bort från Reddit, ut över andra sociala medier…

Och nu, innan vi når fullständig panik, kan det vara rimligt att berätta vad som egentligen pågick.

Spökhistorien som publicerats på NoSleep var, naturligtvis, fiktiv. Precis som vanligt. Men den var mer förslaget utformad än de brukar vara. Författaren som ligger bakom heter inte Lindsey Allen, utan i själva verket Maxwell Malone, och han berättar i en intervju med den lokala radiostationen KTAR att den publicerats som en del av en serie. Malone är en del av ett nätverk av spökhistorieförfattare, och de låtsades tillsammans vara de oroliga, utomstående kommentatorerna.

– Jag ville skapa paralleller mellan pesten och min egen påhittade sjukdom, så vi lade till ett gäng symtom som liknande influensa- och Ebola-sjukdomarnas, skrev Malone i ett meddelande till KTAR.

Och om det var att skapa autenticitet som Malone och hans författarkollegor var ute efter så lyckades de, minst sagt. Flera medier kunde nämligen under början av veckan rapportera att familjer och småföretag i Mammoth blev nedringda av människor som ville kontrollera läget på egen hand. För motellägaren Violet kom det första samtalet, enligt en intervju i USA Today, redan i måndags.

– Personen som ringde sade något om en sjukdom, men när jag började ställa frågor lade han bara på, berättade Violet för USA Today.

Därefter har fler än 40 personer ringt henne, från stater som New York, North Dakota och Kalifornien.

Polischefen i Mammoth, Marty McIntosh, säger i samma artikel att han blivit uppringd flera gånger under både måndagen och tisdagen. Samtalen har blivit så många att stadens nödlinjer har problem med överbelastning.

– Det är liten stad, det här, och jag vet inte, det är bara helt galet vad som pågår, säger han till USA Today.

En av de som ringt in till Mammoth spelade in sitt samtal, och kassören han pratar är tydligt medveten om vad som pågår – en creepypasta som plötsligt blev en modern version av den klassiska paniken kring radiosändningen av Orson Welles ”War of the Worlds”:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Meta

Written by:

Be First to Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *