online pharmacies canada canadianrxcenter.com

Avsnitt 43: Secure, Contain, Protect.

Någonstans i världen, på en skola där eleverna inte anar något oråd, finns det en dörr. Den är omsorgsfullt utformad för att se så tråkig och oansenlig ut som möjligt, en städskrubbsdörr i en korridor man skyndar sig förbi på väg ut till ens verkliga liv. Föga anar eleverna att de inte skulle kunna öppna den dörren ens om de ville. För att få upp dess avancerade låsmekanism, installerad en natt för länge sedan av agenter som inte lärarna, inte rektorn, inte ens skolans vaktmästare visste var där, måste man ge dörren en kraftig elstöt samtidigt som man vrider en särskild nyckel motsols ett särskilt antal gånger. Först då öppnar den sig, och först då syns det att den till synes så ointressanta dörren är sex centimeter tjock och vadderad med ljuddämpande skumgummi.

Inuti finns ingen städskrubb, inga bokhyllor med gamla matteböcker, inte någon bortglömd toalett där alldeles för många tonåringar fått huvudet nedtryckt i toaringen. Istället öppnar sig ett stort trapphus. De smutsiga, grå väggarna ser ut att ha varit fuktigare än de flesta eleverna på skolan levt, och räcket av metall som löper längs med trappan nedåt är rostigt. Och trappan går bara neråt. Lampor tycks aldrig ha funnits, och det glåmiga ljuset utifrån korridoren i skolan sväljs snabbt av den kolsvarta avgrunden som öppnar sig efter bara några trappsteg. Du som tagit dig in kanske tar ett par osäkra steg nerför trappan, driven av den oundvikliga och kraftfulla nyfikenhet som blossar upp när skolan avslöjat ett av sina hemliga rum. Du som vågat dig ner för den första trappan kanske räknar till tretton trappsteg innan du kommer ut på en mellanvåning, och då kanske du inser att trappan sedan fortsätter neråt vid sidan av den förra trappan. Förhoppningsvis går du inte längre än så. Förhoppningsvis vänder du om där du står, och rusar upp för trappan igen, tre steg i taget. Förhoppningsvis springer du ut i korridoren och ut ur skolan, oavsett vad du lämnat i ditt skåp eller i ditt skrivbord. Förhoppningsvis byter du skola.

För trappan du hittat är klassad som av euklidklass, och har fått artikelnummer SCP-087 av stiftelsen SCP Foundation. Du behöver inte veta exakt vad det betyder just nu. Du behöver bara veta att du måste fly.

Signaturmelodi

Du lyssnar på Creepypodden med mig, Jack Werner, och idag ska vi prata om den mystiska stiftelsen SCP Foundation och de märkliga och ofta skrämmande platser, föremål och varelser de samlat. Vi ska också återvända ner i trappan, och försöka förstå vad som gömmer sig där. Men först ska jag förklara vad SCP Foundation är, och varifrån det kommer.

En av de kändaste scenerna ur Indiana Jones-filmerna, och en av de kanske mest fantasieggande filmscener jag sett, är i slutet av “Raiders of the Lost ark”, då huvudpersonen Indiana Jones efter mycket umbäranden till slut, efter att den mördat säkert 25 nazister, fått tag på förbundsarken: den heliga låda i vilken stentavlorna som Gud gav Moses ligger.

Förbundsarken är naturligtvis en helt otroligt enorm upptäckt, ett fysiskt bevis för kristendomens grundberättelse och en av de viktigaste föremålen som människan hittat i hela dess historia. Var har ni tagit den nu, frågar Indiana Jones. Till en säker plats där den ska studeras av våra skarpaste hjärnor, svarar mannen från arméns underrättelsetjänst. I sista scenen visas så hur förbundsarken placeras i en låda som spikas igen, markeras med “Top Secret”, och magasineras i en lagerlokal som allt eftersom kameran åker baklänges visar sig vara fullständigt enorm. Och full med andra likadana lådor, som också är markerade med “Top Secret”.

Vad som gömmer sig i de lådorna är tusentals, miljontals, berättelser, och vi har lämnats med det enda valet att föreställa oss dem själva. Och man skulle kunna säga att SCP Foundation, och dess sajt scp-wiki.net, är den sajt där de mörkaste hemligheterna från den där lagerlokalen avslöjas. Allt började 2007, då en anonym skribent publicerade en kort text på nätanslagstavlan 4chans underforum /x/, där man diskuterar övernaturligheter och oförklarligheter. Texten hade rubriken SCP-173, och den beskrev torrt och sakligt en varelse som ständigt måste hållas inlåst i en container. När containern av något skäl ska öppnas så måste minst tre personer närvara, och två av dessa tre personer måste ständigt bibehålla direkt ögonkontakt med varelsen. För annars kan det gå illa. Så här fortsatte texten:

SCP-173 är snabbrörlig och extremt fientlig. Objektet kan emellertid inte röra sig om det är under uppsikt. Därför får uppsikten över SCP-173 aldrig brytas, och personal som hanterar objektet har order att förvarna varandra innan de blinkar. Objektet attackerar genom att bryta sina offers nacke vid den översta kotan, eller genom att strypa offret. Personal som övervakar containern kan höra ljud av stenar som skrapas mot varandra, även fast den är tom. Detta är normalt och behöver inte rapporteras in. Den rödbruna vätskan som bildas på golvet i containern är en kombination av avföring och blod. Denna vätskas ursprung är okänt. Containern måste rengöras varannan vecka.

Så stod det i texten om SCP-173. En saklig och oansenlig text, nästan frustrerande kort och detaljfattig men ändå så pass avslöjande att man förstod att det fanns en hel värld där. Människor på 4chan började skriva fler liknande artiklar. De skrev om SCP-682, en jättelik reptilvarelse som var så farlig och intelligent att stiftelsens agenter aktivt försökte utrota den. De skrev om SCP-055, ett föremål som får den som undersöker det att glömma bort allt om hur det ser ut och vad det är, och som därför bara kan beskrivas med vad det inte är. De skrev om SCP-294, en kaffemaskin som kan framställa en liten pappersmugg av exakt vilken vätska du vill i hela universum. Och de skrev om SCP-087, ett trapphus som tycktes fortsätta nedåt länge, omöjligt länge, tills den som gick där stötte på SCP-087-1.

Upplevelsen av att gå i trappan och möta SCP-087-1 har återskapats av amatörspelskapare, människor som byggt små indiespel baserade på berättelsen. De har i många fall lyckats göra det nästan så läskigt som man själv föreställer sig det att möta existensen som finns i botten av trappan som kallas SCP-087: särskilt om man spelar spelet ensam en mörk natt. Längst ner finns nämligen en varelse som bara tycks vara ett ansikte utan pupiller, mun eller näsborrar. Det kommer emot dig, och allt blir svart. Och det är bland det kusligaste man kan uppleva.

SCP har inspirerat till såväl proffsiga kortfilmer som stora skräckspel, och det kanske inte är så konstigt. Historierna, som det nu finns över 2000 av och som det ständigt tillkommer fler av, berättar om en värld under ytan. Risker och faror som vi kan ha i vårt hem redan nu, som kan gömma sig innanför den där dörren vi alltid går förbi men aldrig tänker på, som kanske av en slump dimper ner i ett kuvert genom vårt brevinkast en vacker dag. Det är historier om de som jobbar i det fördolda med att skydda oss från sådana skräckupplevelser, och det är framför allt försök att föreställa sig det som inte går att föreställa sig: den allra märkligaste skräcken.

I dagens avsnitt ska vi berätta om en av alla dessa tusentals artiklar, nämligen SCP-701. Det är en berättelse om en teaterpjäs som funnits i nästan 400 år, men som aldrig får spelas upp. Det är “Tragedin om den hängda kungen”, och det är Ludvig Josephson som läser:

SCP-701: “Tragedin om den hängda kungen”
Föremål: SCP-701
Föremålsklass: Euklid

Särskild förvaringsprocedur: Alla föremål med anknytning till SCP-701 ska förvaras med tredubbla låsanordningar i arkivet på Silo nummer ██. Dessa föremål uppgick vid den senaste inventeringen till två exemplar i kvartband av manuskriptet daterade till 1640, 27 exemplar av utgåvan i pocketformat från 1965, tio exemplar av den inbundna utgåvan från 1971, 21 floppy-disketter med data som beslagtogs vid räden mot ██████, ett kasettband i format S-VHS (se SCP-701-19██-A) samt en kniv i rostfritt stål vars ursprung vid dags dato är oklart (se SCP-701-19██-B). Föremålen får under inga omständigheter lämna sitt förvaringsutrymme. Tillträde till förvaringsutrymmet får inte ske utan att doktor L████, R█████ och J██████ personligen närvarar.

Beskrivning: SCP-701 är ett teatermanuskript med titeln “Tragedin om den hängda kungen”. Manuskriptet är skrivet under det tidiga 1600-talet, och det är en tragedi om hämnd i fem akter. Uppsättningar av pjäsen har kunnat kopplas till plötsliga psykoser och suicidalitet hos såväl skådespelare som publik, men har också vid flera tillfällen tyckts frammana ett självständigt objekt i form av en humanoid figur (se SCP-701-1). Historiska översikter har beräknat att teatermanuskriptet inalles krävt mellan █████ och █████ människoliv under loppet av de senaste 300 åren. Uppsättningar av “Den hängda kungens saga” tycks emellertid inte konsekvent resultera i händelser klassade som SCP-701. Av de ██ kända uppsättningarna är det bara ██ stycken (36.78 procent) som fått någon av de ovan beskrivna följderna. Generellt följer de då ett mönster som enligt vittnesmålen och utredningarna ungefär ser ut som följer:

SCP-701 inträffar oftast under uppsättningens premiärkväll eller vid andra tillfällen då publiken är beräknad till att bli som störst, vilket i vilket fall som helst undantagslöst är under den första veckan av speltiden. Under perioden en till två veckor innan SCP-701 börjar skådespelare under repetitionerna spontant avvika från manuskriptet som det publicerats. Snarare än improvisationer eller egna bearbetningar av manustexten tar detta form av konsekventa och sammanhängande nya tillägg, som om skådespelarna börjat läsa ur ett annat manus. Såväl skådespelare som regissörer tycks inte märka av dessa förändringar och reagerar oförstående om någon påtalar dem. Enligt dem har manuskriptet innehållit dessa förändringar sedan de började repetera. Under perioden en till två timmar innan SCP-701 börjar SCP-701-1, det självständiga objektet i form av en humanoid figur, manifestera sig på eller omkring scenen. Detta inträffar oftast under den senare delen av första akten, och generellt syns SCP-701-1 i bakgrunden eller vid sidan av scenens mittpunkt. Den har också setts gå in på, eller lämna, scenen, men det finns inga rapporter av att den visat sig bakom scenen eller bland publiken: om den lämnar scenen försvinner den i regel. I detta tidiga skede brukar skådespelarna generellt inte notera eller kommentera SCP-701-1.
SCP-701 som händelse inleds då SCP-701-1 börjar röra sig i förgrunden under bankettscenen i femte akten. Då väver skådespelarna in den in i pjäsen, och refererar till den som “den hängda kungen”. Efter några minuter inträffar de första morden. Skådespelarna börjar då, som en del av manuskriptet, döda varandra eller begå självmord, ibland med hjälp av föremål som tycks uppstå ur ingenting på scenen. I publiken uppstår upplopp då enskilda åskådare grips av blint raseri och anfaller varandra, oavsett om de sedan innan kände varandra eller ej. Om dessa åskådare överlever och tar sig ut ur lokalen där pjäsen spelats upp fortsätter de sina aggressioner mot förbipasserande på gatan. I flera fall har överlevande fängslats eller oskadliggjorts med sömnmedel tills de, efter i snitt cirka 24 timmar, börjat lugna sig. Om de överlevande offren för SCP-701 alls minns det inträffade diagnosticeras de ofta med PTSD, och i allvarliga fall har de efter händelsen hamnat i en längre period av koma eller lidit av psykoser.

För fördjupning i hur ett typfall av SCP-701 ser ut, se analysen i händelserapporten SCP-701-19██-1 om händelserna 19██ i █████████████, ████ då en högskolas teatersällskap satte upp pjäsen. För mer information om manuskriptets innehåll, se fil SCP-701-1640-B-1.

SCP-701 är klassat som ett självutvecklande kulturgensvirus, vars källa är manuskriptets text. Doktor L████ har framfört hypotesen att SCP-701 kan utlösas av █████████████, en hypotes som stödjs av de höga nivåer av ████ ██████ som uppmättes av en satellit ovanför █████████████ i samband med incidenten 19██. Detta indikterar att █████████████.

SCP:s personal och agenter har stående order att i ett så tidigt skede som möjligt stoppa och förhindra alla framföranden av manuskriptet, såväl i form av uppsättningar som nya publiceringar. Vad gäller de versioner av manuskriptet som finns publicerade på internet, ibland under andra titlar, ska de i längsta möjliga mån identifieras och raderas. Ett antal redan kända versioner finns publicerade, där SCP:s personal och agenter misslyckats med att lokalisera varifrån eller av vem de är publicerade. Dessa ska så långt det är möjligt gömmas. De flesta exemplar av upplagan av manuskriptet tryckt 1971 har destruerats, men exemplar av upplagan tryckt 1965 finns fortfarande i cirkulation och dyker med jämna mellanrum upp på bibliotek i högskolor och gymnasier. Dessa ska omedelbart destrueras när de identifierats.

Manuskriptets historia går tillbaka till 1640, då det under titeln “Tragedin om den hängda kungen” först publicerades. Dess författare anges inte, och förläggaren William Cooke försvann ur de historiska källorna kort därefter. Manuskriptet omnämns inte i samtida förteckningar över pjäser och föreställningar. Den tidigaste kända händelsen som kan klassas som SCP-701 inträffade år 18██ då manuskriptet sattes upp i ██████, ██ i USA. Andra historiskt anmärkningsvärda uppsättningar är den år 19██ på en mindre teater i ██████, ███, ██; den år 1964 på universitetet i ███████████, ███████████, ███████; den år 19██ på universitetet i ██████, som för övrigt blev den första händelsen klassad som SCP-701 där SCP:s agenter sattes in; den år 19██ av en grupp studenter i ███████, Kalifornien; den av tevekanalen ██████████ Broadcasting Corporation inspelade uppsättningen år 19██ som SCP:s agenter i ett sent skede lyckades stoppa från sändning samt den år 19██ i ██████████████, Ohio, USA. För mer information om den sistnämnda händelsen, se händelserapport SCP-701-19██-1.

Fil SCP-701-1640-B-1: Sammanfattning av manuskriptets innehåll

Följande är en sammanfattning av texten i de publicerade versionerna av “Den hängda kungens saga”, kopplad till ett flertal händelser klassade som SCP-701. Sammanfattningen är sammanställd av doktor J██████ och baserar sig på utgåvan från 1640.

ROLLFÖRTECKNING:

GONZALO, kung över Trinculo
ISABELLA, drottning över Trinculo; hustru till den mördade kung Sforza, nu gift med Gonzalo
ANTONIO, lågadelsman
FRANCISCO, Antonios betjänt
HERTIGEN AV SORTINO
ALINDA, hertigens dotter
PETRUCCIO, adelsman och förtrogen till Gonzalo
LODOVICO, Gonzalos betjänt
CORNARI, präst
BEATRICE, drottningens betjänt
EN KURTISAN
EN VAKT VID PALATSET
MILANS AMBASSADÖR
FLORENS AMBASSADÖR
ALAGADDAS AMBASSADÖR

BAKGRUND

Pjäsen utspelar sig i kungariket Trinculos huvudstad Serko. Trinculo är troligen en felstavning av Trinacria, romarnas namn för Sicilien, och Serka är ett annat namn på Syrakusa på Sicilens sydöstliga spets. När pjäsen har kung Sforza precis dött, av allt att döma av naturliga orsaker under en sabbat. Trinculos adel samlas för att bevittna när Sforzas yngre bror Gonzalo, som nyss gift sig med Sforzas änka Isabella, ska krönas.

Trots att manuskriptet refererar till samtida italienska stadsstater som Florens och Milan är stora delar av innehållet uppenbart påhittat. Det finns inget historiskt känt stadsbygge eller land som kallats Alagadda, några jämförbara kungar över Sicilien har aldrig funnits, och huvudstaden i det historiska kungariket Sicilien var Palermo, inte Syrakusa. Författaren kan ha valt att förlägga handlingen dit som en referens till platsens historia kring tyranni. Alagadda spelar i pjäsen en viktig roll som en mystisk men mäktig stat, och det skulle kunna vara en version av en av de muslimska staterna vid medelhavskusten som till exempel Tunisien eller Algeriet.

SYNOPSIS

“Tragedin om den hängda kungen” liknar ett flertal tidigare manuskript i samma genre, till exempel Shakespeares Hamlet och Titus Andronicus. Tidigare undersökningar av händelser klassade som SCP-701 har visat att “Tragedin om den hängda kungen” ofta valts som ett mindre våldsamt alternativ till de två ovan nämnda dramerna. “Tragedin om den hängda kungen” innehåller inalles två mord, som går att förlägga till utanför scenen, och den referens till kannibalism som görs i tredje akten kan enkelt klippas bort.

Första akten:

Pjäsen öppnar under kröningen av Gonzalo. Gonzalo gör en skål till den samlade adeln, och lämnar sedan scenen. Hans gemål, Isabella, är berusad och erkänner för några hovmän att Sforza i själva verket inte dog i sömnen som det påståtts. Istället gav Isabella honom en sövande dryck under hans resa till landsbygden, varpå Gonzalo och några sammansvurna mördade honom. Som en sista förnedring hängde konspiratörerna upp kung Sforza i ett träd, som om han vore en simpel tjuv. Isabella avslöjar sedan att Antonio, en man ur lågadeln som under kröningen besöker hovet för första gången, i själva verket är hennes och Sforzas hemlige son och den rättmätige tronarvingen. Isabella bryter ihop och hennes betjänter eskorterar henne av scenen.

Betjänten Francisco frågar Antonio om han tror på drottningens historia. Antonio lättar upp situationen med ett skämt, och de lämnar scenen. Scenbyte till Antonios hyrda husrum, där Francisco gör affärer med en kurtisan. Antonio kommer in och berättar chockat att han, utanför scenen, mött Sforzas spöke, och att han bekräftat drottningens uppgifter.

Andra akten:

Gonzalo har fått reda på att att Isabella erkänt, och diskuterar med sina sammansvurna. Betjänten Lodovico påpekar att tre personer bevittnade hennes sammanbrott: hertigen av Sortino, hertigens dotter Alinda och en präst vid namn Cornari. Gonzalo börjar planera hur dessa tre ska infångas och eller dödas, så att sanningen inte ska komma fram. Han beordrar att Isabella ska hållas fången på ett kloster med hänvisning till att hon blivit galen. Okaraktäristiskt nog godtar Isabella denna order utan invändningar. Gonzalo säger sedan att han har ett möte planerat med Alagaddas ambassadör, och lämnar scenen.

I Antonios hyrda husrum berättar Francisco nyheterna om drottningen. Tillsammans börjar Antonio och Francisco planera en hämnd.

Tredje akten:

Gonzalo och hans bundsförvant, adelsmannen Petruccio, bjuder hertigen av Sortino på middag. De dödar honom och beordrar sedan att palatsets kockar ska göra en stuvning på hans kropp. Hertigens dotter Alinda blir förvisad och inlåst på samma kloster som drottningen.

Antonio låtsas vara vansinnig för att få tillträde till klostret. Isabella och hennes tjänare Beatrie får reda på att Antonio är på väg, och förbereder sig för att mörda honom genom att blanda en förgiftad dryck. Antonio genomskådar dock deras plan och tvingar Isabella att dricka giftet, varpå hon dör. Samtidigt går Francisco vilse på klostret och det slutar med att han av misstag befriar Alinda.

Fjärde akten:

I palatset berättar Gonzalo för betjänten Lodovico att han, i utbyte mot en gåva, fått ett kraftfullt och smaklöst gift av Alagaddas ambassadör. Gonzalo avslöjar att hans plan är att förgifta stuvningen gjord på hertigen av Sortino, och sedan servera den till hela hovet och därigenom undanröja alla hot. Lodovico lämnar scenen för att sätta planen i verket. Gonzalo genomgår en kort kris, och berättar i en monolog om ångesten han känner för sina synder, men slutar i övertygelse om att hans plan är den enda vägen framåt.

Samtidigt presenterar Francisco Alinda för Antonio, efter att de tre alla flytt från klostret. Alinda beskriver ingående mordet på hennes far, och Antonio lovar att hämnas henne och sedan göra henne till hans drottning. Han lämnar scenen för att hämta en kniv, med vilken han ska döda Gonzalo.

En komisk scen följer med en vakt på palatset och den fryntlige prästen Cornari. I slutet kommer Lodovico in på scen och ber Cornari följa med honom. Det är sista gången prästen syns på scen.

Femte akten:

Gästerna anländer till Gonzalos bankett. Gonzalo skålar för de ditresta ambassadörerna från kringliggande städer och länder. Maten serveras, men innan gästerna börjar äta kommer Antonio in på scenen med en signerad bekännelse från adelsmannen Petruccio, som tillsammans med Gonzalo dödade hertigen av Sortino. I bekännelsen beskrivs mordet på hertigen och Antonios släktskap med kung Sforzo, och gästerna på banketten blir ursinniga på Gonzalo. Antonio benådar dock honom och skickar honom i exil i ett kloster. Han beordrar Francisco att börja planera för bröllopet med Alinda, och pjäsen slutar med att hela hovet dansar.

Händelserapport SCP-701-19██-1:

Rapport framtagen av doktor R█████ och doktor J██████, baserad på SCP-701-19██-A. SCP-701-19██-A är ett 187mm x 103mm x 25mm S-VHS videokassettband som hittades under utredningen av en händelse klassad som SCP-701 på █████████████ High School i █████████████, ████. Kassettbandet hittades i en defekt filmkamera som av allt att döma satts upp av någon i publiken för att spela in föreställningen. Det är den enda existerande inspelningen av en händelse klassad som SCP-701. Här följer en transkription av inspelningen:

0:00:00 – Kassettbandet börjat.
0:03:10 – Ljuset går ner över scenen.
0:05:12 – Ridån går upp. Föreställningen inleds med Gonzalos skål och kröningstal, allt enligt manuskriptet.
0:10:21 – En möjlig första iakttagelse av SCP-701-1 i bakgrunden av scenen då Isabella bryter samman – mot scenens bakre vägg syns en mörk, oformlig skugga som inte tillhör någon av skådespelarna på scenen.
0:10:24 – Skuggan försvinner.
0:23:15 – Den första märkbara avvikelsen från manuskriptet inträffar. Istället för scenen där Francisco gör affärer med en kurtisan går ridån upp över en tom scen. Antonio kommer in från högra sidan.
0:23:24 – Första indirekta säkra iakttagelsen av SCP-701-1. Skuggan av en gestalt faller ut från den högra sidan av scenen mot den bakre väggen. Antonio stannar upp och verkar överraskad. Skuggan försvinner. Antonio inleder en lång monolog där han slår fast att han tror på Isabellas uppgifter. Doktor J██████ noterar att monologen går i stilistisk linje med medeltida retorik i allmänhet och det övriga manuskriptet i synnerhet, men att den inte återfinns i manuskriptets originaltext.
0:24:12 – Ridån faller.
0:24:51 – Ridån går upp över Francisco och kurtisanen. Antonio kommer in på scen, och pjäsen fortgår enligt manuskriptet.
0:31:14 – Första direkta säkra iakttagelsen av SCP-701-1. Objektet kommer in på scenen och står i vänstra yttersta kanten under slutet av första scenen i andra akten.
0:32:17 – Gonzalo slutför sin dialog med de sammansvurna enligt manuskriptet, och säger att han ska på möte med Alagaddas ambassadör. Han lämnar scenen på vänstra sidan, och SCP-701-1 tycks följa efter honom ut.
0:38:13 – Andra direkta säkra iakttagelsen av SCP-701-1. Under första scenen, tredje akten, syns objektet på högra kanten av scenen medan Gonzalo och Petruccio mördar hertigen av Sortino. Scenen slutar med att Gonzalo beordrar sina kockar att laga en stuvning på den döda kroppen, trots att anteckningar och dokument tillvaratagna på platsen visar att den delen av pjäsen hade klippts bort.
0:51:11 – Tredje direkta säkra iakttagelsen av SCP-701-1, nära scenens vänstra kant medan Antonio dödar Isabella.
1:09:12 – Fjärde direkta säkra iakttagelsen av SCP-701-1: objektet kommer in på scen tillsammans med Gonzalo i början av första scenen, fjärde akten, och följer efter bakom Gonzalo under resten av scenen. Scenen innehåller två nyckelögonblick. För det första tycks Gonzalo, vid ett tillfälle då han nämner Alagaddas ambassadör, nicka åt SCP-701-1, vilket i så fall skulle vara den första gången en skådespelare ger uttryck för att märka av SCP-701-1:s närvaro. För det andra slutar scenen med en avvikelse från manuskriptet, då Gonzalo istället för att i sin monolog uttrycka ånger och tvivel pratar om sina förhoppningar att hans “offer” till ambassadören av Alagadda ska vara tillräckligt bra. Ljusen går ner över scenen.
1:21:15 – Femte direkta säkra iakttagelsen av SCP-701-1: objektet kommer in på scenen från vänster i slutet av andra scenen, fjärde akten, då Antonio ska lämna scenen för att hämta en dolk. Istället för att lämna scenen stannar dock Antonio upp framför SCP-701-1, och får av objektet en lång dolk. Detta är första säkra iakttagelsen av objekt SCP-701-19██-B, och doktor J██████ noterar att objektet i fråga inte återkommer i uppsättningens lista över rekvisita eller någon annanstans i dokumentationen. Kort därefter lämnar SCP-701-1 och Antonio scenen tillsammans.
1:32:41 – Sjätte direkta säkra iakttagelsen av SCP-701-1, då objektet dyker upp på vänster sida av scenen medan Cornari och Lodovico lämnar scen.
1:35:10 – Ljuset går upp. Första scenen, femte akten, inleds med Gonzalos bankett. Pjäsen följer manuskriptet.
1:40:52 – Antonio kommer in på scen med en bit pergament i handen. Textavvikelserna blir nu fler och längre: istället för att läsa upp Petrucchios bekännelse enligt manuskriptet beskriver Antonio pergamentet som ett brev från Alagaddas ambassadör, där ambassadören skriver att Gonzalo är skyldig honom ett större offer.
1:41:42 – SCP-701-1 kommer in på scenen från högra kanten. Hela skådespelarensamblen tycks uppmärksamma objektet. Gonzalo ställer sig upp, svär åt publiken och börjar springa mot scenens vänstra kant. Resten av skådespelarna, inklusive de som spelar Alinda och Francisco och som då kommer in på scen från vänster, hindrar honom fysiskt från att lämna scenen. De släpar honom mot scenens mitt, och samtidigt rör sig SCP-701-1 mot honom och stannar upp framför Gonzalos tron.
1:43:08 – En snara faller ner på scen från taket, och skådespelarna tvingar Gonzalo att ta på sig den. Gonzalo skriker svordomar på italienska och på latin, tills snaran dras åt och han börjar kvävas.
1:43:32 – Antonio säger “Med detta blir offret fullgott”, tar den långa dolken och skär upp Gonzalos mage. Hans inälvor faller ut över scenen.
1:44:04 – Alinda tar dolken från Antonio och säger “Med detta, en dåres blod, är den hängda kungen gottgjord.” Hon skär halsen av Antonio.
1:45:31 – Rep med snaror faller ner på scen från taket, en för varje skådespelare. Skådespelarna ställer sig vid dem och trär dem över sina huvuden. Alinda ställer sig bredvid SCP-701-1.
1:46:12 – Alinda säger “Med detta, vårat blod, är den hängda kungen gottgjord.” Skådespelarna hänger sig.
1:47:33 – SCP-701-1 rör sig mellan de hängande kropparna och kommer fram till scenens yttersta kant.
1:47:41 – Ljusen går ner.
1:47:46 – Ljuden av skrik och våldsamheter börjar höras i närheten av kameran.
1:48:22 – Ett högt ljud hörs då kameran sannolikt slås till marken.
1:49:01 – Kameran förstörs. Kassettbandet slutar.

Signaturmelodi

Ludvig Josephson har läst “Tragedin om den hängda kungen”, SCP Wikis artiklar om en teaterpjäs som vi får hoppas att ingen i vår närhet någonsin sätter upp. Tyvärr kan vi ju aldrig vara säkra, åtminstone inte så länge den finns kvar där ute på nätet. Eller gör den det? Vågar du kolla…?

Jag heter Jack Werner, och Creepypodden produceras av Ludvig Josephson som också gör musiken i podden. Följ gärna oss på Facebook och på Instagram också, på båda ställena heter vi Creepypodden, och om du vill kolla in något av våra äldre avsnitt eller lyssna på någon av historierna i detta avsnitt en gång till är det bara att gå in på vår hemsida, som du hittar genom att söka på Creepypodden på sverigesradio.se.

Tack för att ni har lyssnat.