Nio skräckhistorier som tar minuter att läsa men timmar att glömma

Om du vill höra spökhistorier från nätet på svenska, missa inte Creepypodden (som också finns på Itunes) – min podcast där vi läser upp och berättar om creepypastor och lyssnarnas egna spökhistorier. Om du vill läsa om creepypasta, kolla in den här boken jag skrivit.

Låt oss börja med Porträtten

En jägare hade varit ute och jagat hela dagen, och när mörkret föll insåg han att han befann sig mitt i den djupaste skog. Mörkret föll, och i rädsla för att gå vilse bestämde han sig för att till att börja med försöka hitta ut ur den täta växtligheten.

Efter att ha gått i vad som kändes som timmar blev träden färre och en liten skogsdunge öppnade sig, med en gammal stuga i mitten. Himlen var nästan kolsvart och jägaren bestämde sig för att knacka på och se om han kunde stanna där över natten.

När han kom närmare såg han att dörren stod öppen, och att det var tomt inne i stugan. Ingen var där. Han gick in, såg en gammal säng, och lade sig för att sova. Han var dödstrött och precis på väg att somna in, när han kastade en sista blick ut i stugan. Då upptäckte han att väggarna var prydda med ett stora tavlor.

Han såg inte mycket i mörkret, men kunde uttyda att de föreställde bleka ansikten som såg förvridna, ondskefulla och hatiska ut. Figurerna på tavlorna stirrade alla ned mot sängen i mitten av stugan, mot honom, och gjorde honom illa till mods. Han vände sig mot väggen, lyckades med en ansträngning strunta i tavlorna och somnade.

Nästa morgon vaknade han och vände sig om, blinkande i solljuset. När han tittade upp i stugan insåg han att det inte fanns några tavlor på stugans väggar. Bara fönster.

Ibland blir det särskilt tydligt att creepypastor är vår tids spökhistorier kring lägerelden. Vissa av dem – som den här, som spritts under rubriken “The Portraits” – bär tydliga likheter med de historier som vi berättat för varandra sena kvällar på barer, campingplatser och i våningssängar.

“The Portraits” har spritts sedan åtminstone oktober 2008, då den i en något annorlunda version postades av en person (som redan då kallar den “hyfsat känd”) på forumet Ultimate-guitar.com. Men det skulle inte överraska mig om den inspirerats av, eller till och med är en kopia av, en äldre spökhistoria som först dök upp i en bok. Versionen ovan hittade jag på Encyclopedia Dramaticas lista över “Awesome Creepypasta”.

Den har som sagt flera likheter med mer traditionella spökhistorier. Den handlar om en jägare, ett yrke få ungdomar framför sina smartphones vet hur det fungerar, det utspelar sig i en tid innan mobilt internet och elljus i skogsstugor. Men den är också åt det kortare hållet, till skillnad från många skräckhistorier som skrivs specifikt för nätet. Och det är just kortare historier vi ska titta extra noga på i dag.

Min dotter har lärt sig räkna

Min dotter väckte mig vid tio i tolv i natt. Jag och min fru hade hämtat henne från födelsedagsfesten för hennes lilla vän Sally, åkt hem och lagt henne på en gång. Min fru gick och lade sig medan jag låg och dåsade framför en fotbollsmatch.

“Pappa”, viskade hon och drog i min skjortärm. “Gissa hur gammal jag är.”

“Jag vet inte, älskling. Hur gammal är du?”, svarade jag och satte på mig mina glasögon.

Hon log och höll upp fyra fingrar.

Nu är klockan halv åtta på morgonen. Jag, min fru och vår dotter har varit vakna i nästan åtta timmar. Men hon vägrar fortfarande berätta för oss var hon fått dem ifrån.

Det finns särskilda forum för kortare skräckhistorier. Microhorror kallas det, eller horror flash fiction. Ett forum för den sortens berättelser är Reddits shortscarystories, Där bidrog användaren RealScience87 med denna mycket koncisa berättelse. Fattar ni twisten?

På shortscarystories hittar vi också historien av användaren Lynxx, med rubriken:

Jag tappade bort min telefon

I går kväll fick jag veta att ett band jag gillar alldeles strax skulle spela på en bar i närheten av där jag bor. Jag stressade iväg hemifrån för att hinna. Efter spelningen tog jag några glas med några vänner, men insåg då att jag inte hade min telefon på mig. Jag letade under bordet vi satt vid, vid baren, i badrummen, och till slut gav jag upp och lånade min kompis telefon för att ringa mig själv.

Efter två signaler svarade någon, jag hörde ett lågt rosslande fniss, och så lades det på. Ingen svarade när jag försökte ringa igen. Jag fick inse att det förmodligen var kört, och gav mig av hemåt.

Väl hemma hittade jag min telefon på nattduksbordet, precis där jag lämnat den.

Samma forums mest uppskattade skräckhistoria någonsin är skriven av användaren horrorinpureform och är nästan lika koncis.

Jag hatar när min bror Charlie måste åka iväg

Jag hatar när min bror Charlie måste åka iväg. Mina föräldrar försöker alltid förklara hur sjuk han är för mig. Att jag borde vara glad, för att allt flyter på som det ska i min egen hjärna. När jag sedan beklagar mig för att jag inte har någon lillebror att leka med, så försöker de ge mig dåligt samvete genom att påpeka att Charlie förmodligen har det ännu tråkigare där han sitter isolerad på ett vårdhem.

Jag brukar alltid böna och be att de ska ge honom en sista chans. Det gjorde de såklart också, i början. Charlie har varit hemma i många omgångar, men varje gång har varit kortare än den förra. För varje gång börjar allt om igen.

Grannens katt hittas i hans leksakslåda, med sina ögon utslitna. Pappas rakblad hittas fastkilade i rutschkanan på lekplatsen borta vid parken. Mammas vitamintabletter byts ut mot diskmaskinstabletter. Mina föräldrar har helt enkelt fått nog av sista chanser. De säger att hans sjukdom får honom att framstå som normal och snäll, och att det lurar läkarna att skriva ut honom. De säger att jag helt enkelt bara får stå ut med att ha det tråkigt, eftersom jag då åtminstone är trygg och skyddad från honom.

Men jag hatar när när min bror Charlie måste åka iväg. Det betyder att jag tvingas låtsas vara snäll tills han kommer tillbaka.

En annan kategori historier är de som tilltalar läsaren med “du”. Det är ett praktiskt grepp, eftersom det kastar dig direkt in i handlingen. Du får veta det lilla du behöver för att förstå upplägget, och börjar snabbt känna dig orolig för hur det ska gå med… dig?

Mannen i snön

Du sitter hemma framför teven en sen kväll när de plötsligt avbryter programmet för en extra nyhetssändning. En mördare har flytt från fängelset när där du bor, och de varnar för att vistas utomhus.

Du kastar en blick mot glasdörrarna ut till din terass, och ser i mörkret en man stå där i snön. Han passar in på beskrivningen av mördaren, och ler mot dig. Du sväljer och tar upp telefonen, och ringer 112. Tonerna börjar gå fram.

Du sätter upp telefonen mot örat och tittar tillbaka ut genom glasdörrarna. Han har kommit mycket närmare nu.

Men så märker du att det inte finns några spår i snön.

Det du tittar på i glasdörren är mannens spegelbild.

Denna historia finns i nästan exakt samma version över halva internet, i en av dess tidigaste upplagor på Creepypasta.com redan 2008. Även detta en i det närmaste klassisk creepypasta, som bergis inspirerats av generationer av lägereldshistorier. Så även denna ännu kortare historia, som publicerades på Creepypasta Wikia 2010 och tillskrivs författarpseudonymen Vendetta.

Fotografierna

För några månader sedan bestämde sig min kompis, som vill bli professionell naturfotograf, för att tillbringa ett dygn i skogen utanför staden där vi bor. Hon ville fotografera skogen och djuren där i deras verkliga miljö, för att få bilder hon kunde använda i sin portfolio. Hon var inte särskilt rädd för att sova ensam i tält, det hade hon gjort många gånger förut.

Hon riggade upp sitt tält i en liten skogsdunge och ägnade dagen åt att ta bilder. När utflykten var slut hade hon använt upp fyra filmrullar, som hon lämnade in dagen efter. När bilderna framkallades hittade hon fyra bilder som överraskade henne. De var tagna inne i tältet, mitt i natten, och föreställde henne. När hon sov.

Hittills har vi rört oss kring historier som ändå är några stycken långa. Men kortare kan vi. Vad sägs om denna berättelse, publicerad på Reddit av användaren justAnotherMuffledVo men tillskriven en Juan J Ruiz:

Jag stoppar om honom när han säger, “Pappa, kan du titta efter monster under sängen?” Jag böjer mig ned för att göra honom nöjd, och upptäcker honom, en annan han, under sängen. Han stirrar skakande på mig och snyftar fram: “Pappa, det är någon i min säng.”

Den creepypastan har fått enorm spridning, men föddes av allt att döma i en tråd på Reddit (eller på detta forum, vars tidsangivelser dock lämnar en del att önska), där användaren meiguess frågat efter “de läskigaste historierna du kan berätta i bara två meningar”. Det är också där vi hittar denna posts två sista, och kortaste, historier.

Dels denna, av användaren skuppy:

Min dotter vägrar sluta gråta och skrika på natten. Det hjälper inte ens om jag går till hennes grav för att be henne att sluta.

Och slutligen den här, av användaren calamitosity:

Hon frågade varför jag andades så tungt. Det gjorde jag inte.

Sov så gott.