Hade det varit din ring- eller SMS-signal så hade du förmodligen inte vaknat. Undermedvetet hade din hjärna sorterat bort det som försumbart, och gett dig respit. Men nu var det en ny, obekant signal. Du tumlar över på sidan, ännu inte mer än halvvaken, och lyfter telefonen. Klockan är sex minuter i fyra på morgonen. På displayen lyser ett meddelande som du kisande läser:
Stanna inomhus. Om du befinner dig utomhus, sök dig omedelbart till närmsta byggnad. Dra ned persienner, dra för gardiner och blockera fönster.
Titta inte ut.
Titta inte upp på himlen.
Undvik att ge ifrån dig onödiga ljud.
Dessa riktlinjer är centrala för din överlevnad. Förordnad myndighetspersonal kommer inom kort förse dig med ytterligare uppdateringar.
De första frågorna som dyker upp i ditt huvud är självklara.
Vad har hänt? Varför får du inte titta ut genom fönstret, upp mot skyn? Är ditt liv i fara? Har människor dött?
Det här just den här egenskapen, drivkraften att omedelbart försöka placera en lösryckt, enskild detalj i ett större sammanhang, att så fort man sett en ensam pusselbit föreställa sig hur hela pusslet ser ut, som gör människan till en sådan älskare av berättelser. Och det är därför historien om “The Phenomenon” så snabbt fått en så stor skara ivriga följare.
“The Phenomenon” är en berättelse som i dag fyller en vecka, men som redan börjat följas av tusentals. Den föddes i en tråd på Reddits underforum AskReddit, där personer ställer öppna frågor, och inte sällan får otroliga anekdoter eller fantastiska idéer till svar. För en vecka sedan ställde användaren findingorwell forumets användare inför scenariot jag målade upp ovan:
Klockan är sex minuter i fyra på natten när din teve, radio och mobiltelefon börjar sända ut ett varningsmeddelande. Vilket meddelande skulle vara det läskigaste?
Findingorwell fick många kreativa – och skrämmande – svar.
Men ett stack ut mer än något annat, och det är det som uppmanar läsaren att inte titta ut genom sina fönster. Kommentaren var skriven av användaren Emperor_Cartagia, och hen fick omedelbart respons. Den skisserade situationen skrämde brallorna av folk. Emperor_Cartagia skrev vidare, och presenterade oss för ett första offer för den uppdiktade händelsen:
Mobildisplayens ljussken brann i mina ögon. Vad fan kunde vara så viktigt att någon störde så här tidigt på morgonen?
Jag läste varningsmeddelandet med mitt ena öga, samtidigt som jag gnuggade sömnen ur det andra.
Sedan satte jag mig upprätt och läste om det med båda ögonen.
Och sedan, en gång till.
Detta måste vara någon sorts skämt.
Jag rullade ur sängen och satte mig upp, letade in fötterna i tofflorna. Jag sträckte på mig och ställde mig upp, tog ett par steg som nyvakenheten gjorde vingliga. Gick mot fönstret.
Mina gardiner var tunga, lät sig bara motvilligt dras åt sidorna, som om de visste vad som komma skulle.
Jag kikade ut på gatan och såg ingenting som stack ut, tills jag kom ihåg att det var himlen de varnat för. Jag böjde mig och tittade upp mot den av stadsljusen halvt upplysta skyn, och då såg jag dem.
Små, svarta och taggiga, som krossade svarta diamanter som flockades över himlen, utan vingar, utan att ge ljud ifrån sig, tusentals splitter av ebenholts som vred och vände sig och flaxade av och an i en enda kaotisk flock.
Och så slutade jag andas. Mina händer släppte gardinerna, mina ben vek sig under mig. Mjukt segnade jag ned på mattan, utan att varken kunna röra mig eller andas…
Gud, varför tittade jag?
Kort efter mötet med “The Phenomenons” första offer – som vi fick veta hette Eric, även om hans roll i historien bara var att dö – uppdaterade Emperor_Cartagia med den första uppdateringen som denna mörka världs invånare fick till sina telefoner.
Klockan 03.10 Pacific Standard Time upptäckte North American Aerospace Defense Command att ett objekt med oklar storlek äntrade jordens atmosfär över den amerikanska östkusten.
Individer som försökt iaktta detta objekt har senare, direkt eller indirekt, blivit katatoniska och kort därpå förblött av oklara skäl.
Klockan 03.28 gjorde en obemannad flygfarkost ett närmande av det okända objektet. Omedelbart efter att det hamnat inom hörhåll från objektet försvann det från radarn, och all kontakt med flygfarkosten förlorades.
Senare analys har visat att det okända objektet då upplöstes i ett moln av oklar storlek, och därpå omringade flygfarkosten.
Djur som hålls under kontroll längs med östkusten har observerats söka skydd i hålor, eller ligga med tätt slutna ögon på marken.
Molnet av okända objekt sprider sig nu på låg höjd över hela den nordamerikanska kontinenten.
För din egen säkerhet upprepar vi:
Titta inte ut.
Titta inte upp på himlen.
Undvik att ge ifrån dig onödiga ljud.
Inga varningar kommer hädanefter skickas ut i ljudform, så håll din telefon under uppsikt för att få ta del av kommande uppdateringar.
Som sagt, det bästa vi människor vet är ofärdiga målningar. Historier som bara påbörjats. Fragment att försöka förstå. “The Phenomenon”, vars tre första kapitel jag återgett ovan, blev ett sådant fragment, och nu är det över 1 200 personer som följer dess utveckling i den egna subredditen som snabbt dök upp. Hela berättelsen, som i skrivande stund finns i 26 kapitel, finns att läsa här.
Det är inte första gången vad som verkar bli en längre historia tar sin form på Reddit. Tidigare har en fråga i AskReddit, om huruvida en enda modern amerikansk infanteribataljon skulle kunna förinta hela kejsar Augustus romerska armé, resulterat i såväl en bok som ett filmmanus.
Den här potentialen för vad som helst att explodera och bli enormt är användarna av Reddit väl bekanta med, och det är kanske därför de tar sig an nya fragment att pussla med så entusiastiskt. Tja, eller så gillar de bara en bra historia. Hur som helst finns det alltså en aktiv grupp användare som alternerar mellan att flämta över den spännande historien, ställa frågor om kanon till Emperor_Cartagia och utveckla och utbrodera det omfattande Google Docs-dokumentet om historien.
Eller, för den delen, göra läskiga ljudversioner av varningsmeddelandena.
Jag kommer följa “The Phenomenon” med spänning.
Bli först att kommentera