I dag kom det tjugoförsta avsnittet av min SR-podd om creepypasta ut. Dagens avsnitt handlar om de som har ensamma arbetsuppgifter i stora, tomma, övergivna hus, när man känner på sig att något är fel, men när man måste ändå måste vara kvar. Vem ska tro på dig när du berättar varför du struntade i jobbet, den dagen?
Här kan ni lyssna på avsnittet i sin helhet:
Men! Vi förser er också med varje historia separat, eftersom ni kanske bara vill dela med er av en av dem till era vänner.
Först och främst: idén till avsnittet föddes i en bild som lyssnaren Conny Isaksson twittrade, om hur det ser ut när han lyssnar på podden.
#creepypodden kommer verkligen till sin rätt dryga 1000 meter under jord pic.twitter.com/qp9QR0aXol
— Conny Isaksson (@ConnyIsaksson) March 9, 2016
Conny jobbar som laddare i Malmbergsgruvan. En laddare har som uppgift att ladda borrhålen med sprängmedel, och ansvarar för planeringen av sprängningen, till exempel i vilken ordning laddningarna ska detonera för att sprängningen ska ge önskat resultat. Han berättar för mig att han är ensam stora delar av arbetstiden, och därför har möjligheten att lyssna på poddar och ljudböcker. Så här skriver han:
“Just skräckisar gör sig extra bra i nere i djupet, med en lång kolsvart tunnel bakom ryggen, omgiven av berg. Knifepoint horror och nosleep har jag hunnit igenom, men det blir alltid läskigast med creepypodden. Emellanåt får man ta ett avsnitt Alex&Sigge för att inte bryta ihop totalt.”
Ni förstår ju själva hur oemotståndligt det var att låta denna tweet inleda avsnittet.
Sedan hörde vi lyssnaren Kittes berättelse om en kuslig natt han upplevde i jobbet som väktare. Vem är det som tänder och släcker lamporna i en tom butikslokal? Berättelsen läses av Eva Dozzi, är skriven av lyssnaren Kitte och något bearbetad av oss.
Avsnittet gick vidare med en till lyssnarhistoria. Mellan 1895 och 1951 dog drygt 2000 patienter på Sankt Lars mentalsjukhus i Lund, människor som under mycket enkla omständigheter begravdes på sjukhusets egna gravplats. När en avdelning av sjukhuset skulle renoveras deltog lyssnaren Linus Karlström i arbetet som hantverkare, och här berättar han vad han upplevde. Berättelsen läses av Ludvig Josephson, är skriven av lyssnaren Linus Karlström och något bearbetad av oss.
Sist i avsnittet, en historia från Reddit. Stadens hustak är ofta avspärrade från oss vanliga människor, och tanken är av säkerhetskäl att så få som möjligt ska vistas där uppe. Därför är det så märkligt när en hotells fastighetschef upptäcker att huset fått oväntat besök. Och medan dagarna går blir det bara märkligare… Berättelsen läses av Jack Werner, är skriven av Henry Galley och publicerad på Reddits underforum Nosleep.
Bild: SalTheColourGeek på Flickr.
Här finns alla tidigare avsnitt att lyssna på:
Första avsnittet, om barn med svarta ögon.
Andra avsnittet, om döda människors konton på Facebook.
Tredje avsnittet, om getmannen.
Fjärde avsnittet, om skrämmande barnprogram.
Femte avsnittet, om något som härmar din mammas röst.
Sjätte avsnittet, om den leende mannen.
Sjunde avsnittet, om spökhistorier från svenska skogar.
Åttonde avsnittet, om ljud du inte kan höra.
Nionde avsnittet, om det ryska sömnexperimentet.
Tionde avsnittet, om grottutforskaren Teds berättelse.
Elfte avsnittet, en julspecial.
Tolfte avsnittet, om oförklarliga ljud.
Trettonde avsnittet, om oförklarligt döda.
Fjortonde avsnittet, om att lämnas ensam kvar.
Femtonde avsnittet, om platsen som är känd som duscharna.
Sextonde avsnittet, om våra ”trygga” hem.
Sjuttonde avsnittet, om försvinnanden.
Artonde avsnittet, om saker bara barn ser.
Nittonde avsnittet, om Slender Man.
Tjugonde avsnittet, om din telefon.
Bli först att kommentera