Vissa gillar sina skräckhistorier korta, andra vill ha dem lite längre. De har båda sin charm: de korta kan, om de är väluppbyggda, blixtbelysa en hårresande insikt, medan de långa kan bygga upp en mästerlig stämning och hålla oss i ett järngrepp. Men likheten mellan korta och långa historier är att båda sorterna får plats i Creepypodden. I det sextionionde avsnittet av Creepypodden hör vi tio korta berättelser från ett av Reddits mest läskiga underforum – följt av en riktigt klassisk svensk spökhistoria om kyrkogårdar och gamla släkter.
Här kan ni läsa avsnittets manus.
Här kan ni lyssna på avsnittet i sin helhet:
Creepypoddens lyssnare är – naturligtvis – kräsna människor. Det jag har lärt mig de senaste två åren är att ni har starka och egna smaksinnen för vad som är kusligt nog, och att dessa olika tungor inte alla faller för samma saker. Men det är inte ofta så många haft så olika åsikter om ett och samma avsnitt som den här gången. Jag har läst både att det var det bästa och det sämsta avsnittet hittills, och båda delarna av avsnittet rörde upp känslor i sig: de korta historierna tilltalade vissa men inte andra, och den längre spökhistorien likaså.
De blandade åsikterna om de korta historierna kan jag absolut förstå: formatet är egensinnigt och kanske inte rätt för alla. Jag är glad att det funkade för de som gillade det, och kan lova er som inte var sålda på det att det ändå inte är en sorts historier som ofta brukar dyka upp i vår podd. Lyssnarna har också uppmärksammat Patrik Sandgren, musiketnolog på Lunds universitet, som generöst ställde upp och läste avsnittets sista och längsta historia om ett kyrkogårdsspöke i Skåne. Många gillade honom, och tyckte det var roligt att höra en historia uppläst med en passande dialekt, men några få av dessa kommentarer har faktiskt – ovanligt nog för Creepypoddens oftast så väldigt generösa, vettiga och rimliga lyssnare – varit över gränsen till vad jag kan acceptera, varför jag känner mig tvungen att säga ifrån:
Det är inte okej att behandla poddens röster på det sättet.
Creepypodden låter extremt stockholmsk. Jag och Ludvig talar stockholmska, och de flesta uppläsare ni hör också. Detta är en svaghet i podden. I drömversionen av podden hade vi egentligen velat låta mer som hela landet, inte minst eftersom ni lyssnare verkar gilla historier som utspelar sig i er egen närhet bäst. Denna insikt gör att vi arbetar hårt på att få in historier om alla delar av landet, och den här gången blev det Skånes tur – och med en skånsk dialekt tyckte jag vi följde linan hela vägen ut. Vi har gjort detta i ett – ett! – avsnitt. Kommentarer om att en dialekt ni utsatts för en gång – en dialekt som många av poddens lyssnare talar med – är omöjlig att förstå och lyssna på, ja, kommentarer som till och med lustfyllt verkar dissa skånskan på ren rutin, betackar jag mig för. Det är långt under all kritik och direkt oförskämt mot de som hjälper till att skapa en podd man påstår sig tycka om att lyssna på.
Om ni inte gillar poddens innehåll i historier, manus, upplägg, ljudbild, publiceringsrutiner eller presentation vill jag alltid höra er ärliga kritik, och då kan ni nästan inte vara för rättframma. Men om ni sitter med åsikter om hur människors röster låter måste ni förstå att det är just människor ni skriver om. Ni får önska fler historier upplästa med någon särskilt röst, och ni får gärna tycka mer om en röst och mindre om en annan, men i öppna kommentarsfält vill jag inte se någon taskig mobbningsstämning mot människor som på vårt uppdrag jobbar hårt för att göra podden bättre. Vill ni framföra kritik mot poddens röster men är orolig för att den ska tolkas som elak, skriv då direkt till podden via antingen Facebooksidan eller vår mejladress.
Så enkelt är det. Jag är besviken på de av er som inte förstått detta från början, och jag förväntar mig bättring på denna front.
Med det sagt: över till avsnittets historier.
Jakob gick åt vänster
Han försökte hjälpa till – men resultatet blev kanske bara att den enda gnutta hopp du hade försvann. Historien är skriven av Redditanvändaren IPostAtMidnight, finns att läsa här, och läses av Ludvig Josephson.
Väktare
Är det verkligen dig varelsernas plötsliga omsorg handlar om, eller någonting inuti dig? Historien är skriven av Redditanvändaren DarkAlliGator, finns att läsa här, och läses av Ludvig Josephson.
Tidtagare
Klockan ska en dag stanna, och det har varit hans trygghet hela hans liv. Men allt förändras när den faktiskt stannar. Historien är skriven av Redditanvändaren J. Dean, finns att läsa här, och läses av Jack Werner.
Ett nygammalt hus
Att renovera ett nytt hus när man flyttat in kan vara en självförverkligande händelse – så länge inte den tidigare husägaren gömt fruktansvärda hemligheter mitt i blickfånget. Historien är skriven av Redditanvändaren BatoutofHell821, finns att läsa här, och läses av Ludvig Josephson.
Julia var en klok flicka
Julia trodde att hon förstod sina föräldrar. Men det fanns en annan familjemedlem som hon inte förstod… Historien är skriven av Redditanvändaren IPostAtMidnight, finns att läsa här, och läses av Jack Werner.
Ett avtal med djävulen
Du får ställa några frågor, och Han får ställa några tillbaka. Vad kan gå fel? Historien är skriven av Redditanvändaren CommanderSection, finns att läsa här, och läses av Ludvig Josephson.
Jag har ingen homosexuell son
En stad försöker hålla ordning på sina barn, men misslyckas. Och offret blir inte den du tror. Historien är skriven av Redditanvändaren Jeremy C. North, finns att läsa här, och läses av Jack Werner.
Jag bönade och bad
En bödel lyssnar sällan på den han ska avrätta. Men det kanske han borde… Historien är skriven av Redditanvändaren Stellarpath, finns att läsa här, och läses av Ludvig Josephson.
Jag hatar när Charlie måste åka bort
Vad ska man hitta på när ens lillebror är borta? Historien är skriven av Redditanvändaren Horrorinpureform, finns att läsa här, och läses av Jack Werner.
Min irriterande granne
Högljudda grannar kan göra vem som helst galen, om det får pågå tillräckligt länge. Så galen att man kanske missar det uppenbara. Historien är skriven av Redditanvändaren Gabriel Oro, finns att läsa här, och läses av Ludvig Josephson.
Skalv
Martin jobbar på en kyrkogård i Skåne 2008, då en jordbävning inträffar – och det visar sig att det inte bara ska skaka om Martin fysiskt, utan också hela hans tillvaro på jobbet. Historien är skriven av lyssnaren Martin och läses av Patrik Sandgren.
Bild: CC BY 2.0 Olle Pursiainen på Flickr.
Här finns alla tidigare avsnitt att lyssna på:
Första avsnittet, om barn med svarta ögon.
Andra avsnittet, om döda människors konton på Facebook.
Tredje avsnittet, om getmannen.
Fjärde avsnittet, om skrämmande barnprogram.
Femte avsnittet, om något som härmar din mammas röst.
Sjätte avsnittet, om den leende mannen.
Sjunde avsnittet, om spökhistorier från svenska skogar.
Åttonde avsnittet, om ljud du inte kan höra.
Nionde avsnittet, om det ryska sömnexperimentet.
Tionde avsnittet, om grottutforskaren Teds berättelse.
Elfte avsnittet, en julspecial.
Tolfte avsnittet, om oförklarliga ljud.
Trettonde avsnittet, om oförklarligt döda.
Fjortonde avsnittet, om att lämnas ensam kvar.
Femtonde avsnittet, om platsen som är känd som duscharna.
Sextonde avsnittet, om våra ”trygga” hem.
Sjuttonde avsnittet, om försvinnanden.
Artonde avsnittet, om saker bara barn ser.
Nittonde avsnittet, om Slender Man.
Tjugonde avsnittet, om din telefon.
Tjugoförsta avsnittet, om nattpass på jobbet.
Tjugoandra avsnittet, om känslan av att inte vara ensam.
Tjugotredje avsnittet, om en hemsökt tavla.
Tjugofjärde avsnittet, om buggarna i Matrix.
Tjugofemte avsnittet, om Oändliga huset.
Tjugosjätte avsnittet, om sömnparalyser.
Tjugosjunde avsnittet, om sådant gömt mitt ibland oss.
Tjugoåttonde avsnittet, om saker gömda under ytan.
Tjugonionde avsnittet, om deepweb.
Trettionde avsnittet, om svenska galgbackar.
Trettioförsta avsnittet, om historier från bakom scenerna.
Trettioandra avsnittet, om Gotland.
Trettiotredje avsnittet, med en skogvakts berättelser.
Trettiofjärde avsnittet, om svensk folktro.
Trettiofemte avsnittet, ännu mer om nattpass på jobbet.
Trettiosjätte avsnittet, om historier till sjöss.
Trettiosjunde avsnittet, ännu mer om saker bara barn ser.
Trettioåttonde avsnittet, om Vermonts skogar.
Trettionionde avsnittet, om speciella omständigheter.
Fyrtionde avsnittet, om en man du kanske har drömt om.
Fyrtioförsta avsnittet, ännu mer om svensk folktro.
Fyrtioandra avsnittet, om du sköna nya värld.
Fyrtiotredje avsnittet, om SCP Foundation.
Fyrtiofjärde avsnittet, om berättelser vid lägerelden.
Fyrtiofemte avsnittet, om skräcken i Haukimaa.
Fyrtiosjätte avsnittet, om att vara isolerad.
Fyrtiosjunde avsnittet, om att känna sig oönskad.
Fyrtioåttonde avsnittet, ännu mer om getmannen.
Halloweenspecialen, om satans kosmonaut.
Fyrtionionde avsnittet, om Skåne.
Femtionde avsnittet, om att vara inloggad.
Femtioförsta avsnittet, om en fiskares berättelser.
Femtioandra avsnittet, med frågan: vem där?
Femtiotredje avsnittet, om bergsbestigare.
Femtiofjärde avsnittet, om att vara på väg.
Femtiofemte avsnittet, om slottsvakten.
Femtiosjätte avsnittet, om jägare och fiskare.
Femtiosjunde avsnittet, om utomjordiska mysterier.
Femtioåttonde avsnittet, med ännu fler oförklarliga ljud.
Femtionionde avsnittet, om sådant djuphavsdykare ser.
Sextionde avsnittet, om upplevelser på tåg.
Sextioförsta avsnittet, om utforskare.
Sextioandra avsnittet, om döden.
Sextiotredje avsnittet, om saker man upplever på resor.
Sextiofjärde avsnittet, med prästers bekännelser.
Sextiofemte avsnittet, om våra svenska somrar.
Sextiosjätte avsnittet, om att bli bortförd.
Sextiosjunde avsnittet, med tio svenska storys.
Sextioåttonde avsnittet, om att återvända.
Hej!! Då vill jag ösa beröm istället för att gnälla! Genialiskt att låta han Patrick läsa den långa historien! Han var perfekt! Kändes verkligen som det var den stackars vaktisen som återberättade! Bra röst, härligt tonfall!
Stort BU till alla dårar som klagar!
Skärp er för fan!
Jag tycker mycket om avsnittet En blandad diet, både de korta historierna – av vilken min personliga favorit var Jag bönade och bad (har en svaghet för samhällskritiska (ish) skräckberättelser) och den längre som var väldigt välskriven. Jag tycker Patrik gjorde ett utomordentligt jobb som uppläsare och kul att höra en skånsk dialekt, i berättelsen och podden överlag.
Jag tycker det är väldigt tråkigt är det finns de som beter sig på sättet du beskriver. Alla har rätt till sin åsikt, men att förolämpa och håna är verkligen inte okej. Tycker det är jättebra att du säger ifrån, Jack! Det är en fin sammanhållning mellan Creepypodden och oss lyssnare, och det tycker jag att vi ska värna om. Den ska byggas på gemensam respekt och uppskattning.
Tack för ett jättefint avsnitt. Jag har väntat på ett bra tillfälle att lyssna på den och nu när jag är hemma, däckad med bihåleinflammation så var det alldeles perfekt, jag satte mig på balkongen och kände in doften av regnet, smaken av rött te och Creepypodden i hörlurarna.
Önskar alla på Creepypodden och mina lyssnarkamrater en trevlig helg.